Hejsan! Då var julen förbi och alla ser väl fram emot nyår nu? Jag vet faktiskt inte alls vad jag ser fram emot just nu; nyår, att åka hem till Skåne, utlandsläger, EM.. Det är så skönt att bara vara här hemma att jag nog helst hade önskat att tiden stod stilla ett tag. Massa fikamys på Alla Tiders, träning i hemmalokalen, tillgång till allt och alla! Man har det fan bra här i Gällivare Dock är jag ganska less på kylan. Varje dag den senaste veckan har liksom handlat om att INTE FRYSA! Och när det bara blir -15 känns det nästan som en frälsning

Om man ska vara positiv så blir det iaf väldigt mycket vackrare när det är runt -30

Pappa drog lite poser och demonstrerade att han har X-factor Visst har han en fin mössa förresten??

Man har iaf en godkänd anledning att stanna inne när det är kallt

Förresten, om ni tycker att bloggen går segt så titta in på Instagram God fortsättning på er!

Vill hälsa alla en God Jul! Hoppas ni får en trevlig dag med massor av julmys Min dag har börjat bra med tomtegröt hos bästa Sandra och Nicke med halva familjen
Lilla Tomte Pinni

Syskonen Apelkvist

Oggen & sis <3

Patrik, Sandra och Robert vid julmaten

Mamma Marie och kusin Matti

Julklappsutdelning

Moffa och Staffan

Jag och Livan

Jag har en ny kjol dagen till ära

Nu ska jag vidare och träffa andra halvan av släkten! Ha en fortsatt bra julafton

Äntligen har jag också lite jullov! Så till skillnad från de senaste 10 dagarna så har jag nu både tid och ork till att faktiskt hitta på nått Vinterlägret var som vanligt jobbigt (gick med darrande ben på slutet) och såklart väldigt roligt! Vi har varit ett stort gäng med vi tre tjejer, vår kompis Pierre med lilla Otis från Helsingborg, ett gäng killar från Sparta (Malmö) och alla Gällivarisar som hoppade in på så många pass dom hann med. Man var aldrig ensam i några spår denna gången och jag hoppas det blir samma sak nästa år! Dessutom har Spartanerna definitivt bjudit på de flesta skratten! Har hört många gånger att man måste ha roligt också Så tack för iår alla tjejer och killar!

Så nu blir det jullov för heeeela slanten Hoppas ingen fryser ihjäl i kylan!

Nu sitter jag återigen på Arlanda påväg neråt. Det känns som att det var nyss jag satt här. Jag var ju hemma en gång efter EM i mars, en gång efter OS kvalen i maj och en gång nu. Och om vi inte kommer ha det årliga vinterlägret, som vi brukar ha i Gällivare i november, så kommer jag inte hem förrens till jul som ligger 4 månader bort. Så det blir inget bilbingo..

Ingen 3D film..

Inget morgonmys..

Och inget kompis eller syskonhäng..

…på väldigt länge!!

Fast det var riktigt kul att ingen visste att jag kom upp denna gången. Jag lurade ut träningstiden av Amanda och dök upp på träningen och vandrade in på syrrans kontor utan att någon av dom visste att jag skulle komma. Det kanske får bli fler surprise besök

Midsommar i Gällivare vet man aldrig vilket väder som tittar fram. Har minnen när det regnar, är störtfint med strålande sol och även snöiga aftnar Idag bjuds det på halvklart med både sol och regn, den snöiga delen håller sig uppe på Dundret. Jag ska snart grilla med halva familjen ute i träsket, innan jag med den andra halvan rullar ner mot Piteå över helgen. Biljetterna ner mot Skåne är bokade från Skellefteå på söndag kväll.

Jag och lillebrorsan Oskar åkte bil med moffa här om dagen när vi kom att tänka på gamla roliga historier i familjen. Vi blev starkt påminda när moffa svängde in vid brevlådorna (som ligger ca 500 m från vårt hus) och sa -nån får hoppa ut och ta posten. -Du får ta det, säger lillebrorsan. Jag hoppade ur, tog posten och i samma veva hoppade Oskar ur baksätet och in i framsätet där jag egentligen satt. (Alla har väl haft framsätes-bråket med sina syskon i sin uppväxt!? ) Och moffa skrattade åt mig för att jag ”åkte på en sån lätt” Dock var detta inte den bästa historien om posten i vår familj. Det finns en annan riktig klassiker i fam Johansson…

Jag, Oskar och pappa var påväg hem en dag efter skolan när pappa stannade vid brevlådorna och säger
-Ta posten till oss.
-Det är din tur, säger jag till Oskar.
-Nej det är din tur.
-Jag gjorde det igår. -Jag har gjort det 3 gånger den här veckan. Osv… Efter en stund kliver pappa ur bilen och säger
-Medans ni löser det här går jag och pissar i skogen. Då kommer jag och Oskar överens helt plötsligt. Vi låser bildörrarna innifrån och säger till pappa genom rutan
-Ta posten du som redan står där ute!
-Nej jag tänker fan inte ta posten, jag lagar mat och städar och att ta posten är ert jobb! säger pappa.
-Men ta bara posten, du som är närmast, så kommer vi hem snabbare, vi öppnar inte dörren innan du har tagit posten. Då blir pappa riktigt arg och börjar promenera hem. Äh det är lugnt, han kan ju inte lämna bilen här, resonerade vi och satt kvar i bilen. Efter 10 min väntandes insåg vi att pappa inte skulle komma tillbaka, så vi började också gå hem (fortfarande utan att ta med posten). När vi kommer hem har pappa låst alla dörrar in i huset och ingen av oss har nyckel Så vi fick snällt sätta oss på bron och vänta. Som tur var för oss, så kom mamma hem efter typ 2 min. -Vad Håller ni på med här ute? Och vad gör bilen vid brevlådorna?
-Pappa har låst ut oss… Självklart blev mamma sur på pappa, nått i stil med ”Hur kan du vara så barnslig, göra samma sak som ungarna”… Hehe, ibland undrar jag vart den envisheten håller hus…

Resultatet av den här lilla incidenten ledde till att ingen, någonsin, tjafsade om posten igen. Jag kan ta det!