Hur mycket är idrotten värd?

Jag har nog blivit lite blogg-skadad för så fort det händer nått roligt eller när jag ser något häftigt eller när jag tar någon bild, så tänker jag att det här måste jag skriva om på bloggen. Oftast skriver jag det på samma dag/dagen efter eller så skriver jag ner det i mina antekningar på telefonen. Så när det kommer en dag som idag, när jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om, så kollar jag i anteckningarna. Och idag läste jag ”Kineserna” som jag skrev upp när vi var i Kina i början på sommaren 2011. Det är ganska intressant faktiskt och jag har ännu inte slutat att förvånas trots att jag har varit där 2 vändor á 3 veckor per gång. Asså egentligen är alla kineser väldigt olika oss Svenskar men nu tänkte jag bara förklara hur brottarna, som vi tränade med, hur dom lever.

När vi var (det var säkert inte sista gången) i Kina så besökte vi en skola som har massa brottare som pluggar, tränar och bor där. Dom är alla i min ålder, några yngre och några äldre. Och alla har samma dröm som mig, att vinna VM och OS :) Dom bor alla på området som i princip innehåller; skolan, matsal, lägenhetshus, olika träningshallar (för det finns massa andra idrottare där också), hotell för besökande och en mini affär. Det kanske låter stort men i själva verket är det ganska litet med tanke på att dom bara får vistas på området. Om dom vill gå utanför grindarna, vilket dom aldrig gör, så måste dom be om lov.

En dag när vi kom hem efter kl 22 då grindarna låses.

Matsalen

Och maten ser ut typ åhär varje dag. Vi har iaf lärt oss att äta med pinnar :P

Alla bor i ett högt lägenhetshus som är uppdelat; På en våning bor tjejbrottarna, killbrottarna på nästa, tjejvolley på en, killsimmare på en, osv. Alla har ett mini rum som dom delar med 2 eller 3 st andra, på kanske 3 gånger 3 meter, tjejer med tjejer och killar med killar. På varje dörr finns det ett kikhål som man kan se in i rummet men inte ut. Läggdags kl 21 och då går coacherna och kikar in i rummen så att alla ligger i sina sängar.

Sämst bild men det är lägenhetshuset som dom bor i.

Johanna & Emma (haha) med några av tjejerna i deras korridor.

Jag med 3 st kineser i deras rum :)

Såhär ser rummen ut, sängarna är stenhårda. Här bor dom året runt…

Det finns ett sorts rang system bland alla brottare/ledare. Alla som är högre än någon annan kan beordra någon under. Alla lyder alltid. Man måste alltid ha respekt mot den högre än en själv. Vad jag har förstått så ser det ut ungefär såhär;
1. Allra högst är rektorn på skolan (iaf rektor för brottningsavdelningen). Han kan komma till träningen och sitta i en kontorsstol och om han vill säga något åt någon brottare så vinkar han på dom och dom kommer springandes. Han kan göra vad han vill och säga vad han vill. Alla lyder minsta vink.
2. På andra plats kommer coachen. Han håller inte i träningen men är där och rättar till, skäller och bevakar träningen.
3. På tredjeplats kommer tränaren som håller i träningen men aldrig coachar brottarna. Ibland tillrättavisar han någon med lite teknik-tips men inte annars.
4. Sedan kommer en tjej som var brottare på skolan men skadade sig och har gått till att vara lite tränare/ledare som är med på all träning (dock bara lite halvdant) förutom när det är brottning.
5. Sedan går det neråt med den bästa brotteren högst upp och den sämsta längst ner. Brutalt. Ja.

När dom ska gå till träningen samlas alla utanför lägenheten ca 15 min innan träningen bärjar. Dom ställer upp sig på 2 rader, ledarna säger något och sen går dom i 2 led till hallen som ligger ca 40 m från lägenheten. Brottningshallen ligger högst upp i huset på typ 6e våningen med skitjobbiga trappor ända upp. En hiss finns men den får bara ledarna och dom allra högsta rang av brottarna, åka i. Vi åkte i den i början men sen sa brottarna åt oss att vi inte fick använda den.. :P

När dom kommer till träningen ställer alla upp sina skor i en rad efter mattan. Innan träningen börjar ställer alla upp sig på 2 rader igen. Tränaren berättar vad träningen ska innehålla och sen kör dom igång. På deras träningar snackar vi struktur, disiplin och respekt! Om någon av tränarna/ledarna/brottarna med högre rang, vill säga något till någon brottare när dom kör match/teknik så måste dom stanna upp, lyssna noga, titta på tränaren när han pratar och sen nicka, säga tack (eller nått sånt) och sen får dom köra igen. (Jag höll på att bli galen på detta då dom kunde stå i en minut och snacka mitt i en match). Och jag kan knappast tänka mig att det är några snälla saker dom säger till brottarna. Vissa var verkligen på bristningsgränsen varje träning och ibland ville jag nästan inte ta poäng på dom för att jag tyckte synd om dom :P Men dom får bara ta det och köra vidare. Ingen får säga emot ledarna, inga brottare blir arga på ledarna eller får några utbrott och ledarna har ingen sympati till den som gråter. Det finns också en pinne som hänger på väggen som ledarna tydligen använder. Tack och lov så hänger pinnen alltid kvar på väggen när vi på besök.

När vi var där hade vi matchdag varje lördagmorgon. Då fick man gå 3 matcher var, i trikå, med domare, tidtagare, osv. Det blir i princip som en landskamp förutom att det inte spelar någon roll vem som vinner. Då kommer coachen och sitter på stolen åt brottarna som möter oss. Han sitter bara där och säger åt dom vad dom ska göra. I pausen sitter han kvar på stolen och pratar med brottaren medans andra brottare (som inte går några matcher) får komma in och skaka armarna, torka/vifta med handuken. Aldrig att coachen skulle göra det jobbet. En av gångerna kom det också en annan skola till matchdagen och mötte oss. På den skolan gick dom lite bättre brottarna.

Dålig bild igen men ni ser att coachen sitter på stolen och brottarna gör ”skitjobbet” :P

Sofia i match :)

Såhär såg matchlistan ut (jag var inte med första gången då jag var skadad)

När vi besökte deras boende så frågade vi dom lite om deras liv. Vissa hade nyss börjat på skolan, vissa hade gått där i 3 år och så fanns det en tjej som hade gått/bott där i 12(!!!) år. Hon hade under den tiden pluggat, tränat och följt alla regler och rutiner nästan varje dag i 12 år. Dom åker heller inte hem till sina familjer ofta, vissa hade inte träffat familjen på över 1 år. Det är ju grymt. Snacka om att leva ett inrutat liv. Jag fattar verkligen inte hur dom klarar det! Vi var där i 3 veckor och höll på att bli galna trots att vi flängde runt halva Peking. Fast när jag ser hur dom lever så uppskattar jag det liv som jag lever så fruktansvärt mycket mer! Deras liv i Kina säger lite om hur mycket mer idrotten är värd i Kina, om man nu kan sätta ett pris på elitidrottande. Men exakt hur mycket är det egentligen värt?

2 reaktion på “Hur mycket är idrotten värd?

Kommentarer inaktiverade.